knöligt i skallen
Jag tänker på för mycket så som plugget, barnen, sambon, vardagsgrejset, ekonomin, bluff företaget, tavlor jag ska måla, möten jag ska åka på, mitt företag, bokföringen, springningen, ilco...
Jag vill göra allt... men när all oro för allt satt fart då är det liksom kört, jag stressar upp mig som tusan, åsså smärtan i magen( som ständigt små knackar runt hörnet) stressar mig, så tillslut blir jag så trött istället åsså måste jag försöka lugna mig och mediterar tills det förhoppningsvis släpper, men idag gjorde det inte det.
Då när jag som nu är i stress tänker jag istället, tänk om jag ba skulle sätta mig på en buss å åka härifrån, ut i naturen, byta namn, bo i en hydda, samla på mossa å titta på älgar istället.
Ja, jag vet jag har nog nämnt det tidigare och har det hänt, nej, för att jag förstås egentligen inte vill det heller. Jag vill bo i ett hus ute i skogen, inte en hydda... en toa vore toppen å toapapper(dass funkar nog med), samla på mossa vill jag å se älgar.
Men alltså ibland funderar jag vad tusan jag håller på me egentligen, jag lever ju inte riktigt som jag vill, jag känner ju det in i hjärtat liksom. Åsså vet jag att det är det upp till mig att förändra min situation, vilket är så självklart, men tufft. Gräset må se grönare ut på andra sidan, men om jag göder mitt eget gräs så kan det bli lika grönt(såg jag på fejjan idag), yes självklart är det så. Det är ju mina egna beslut som fört mig hit, så vad kan jag göra från och med idag, denna minut, denna sekund för att förändra mig själv så att jag börjar närma mig mina mål...
Ja.. det är där jag är... fast jag tänker mig att man kan ju alltid börja i skalleknoppen liksom, det är i tankesättet förändringen börjar. Problemet är väl då detta stress å oros hindret som vill stoppa mig... ja åsså blir jag så himla less på den här rösten jag har i mig som liksom är rädd och inte riktigt vill tro på mig själv. Lite som att jag skulle va skitzo eller nåt. Får mig att tänka på filmen Beaver med Mel Gibson... tänk om jag skulle föra över min andra skitzo halva till ena handen. Då skulle jag åtminstone få ett mer objektivt perspektiv och det skulle nog va rätt roligt med, ett tag iallafall... sen får jag väl hoppas att det inte riktigt går som i filmen...
Nåja vissa dagar är tuffare än andra helt enkelt... ja ibland kan det skilja sig från timme till timme, minut till minut beroende på vad som sker runt omkring eller i skallen... så jag tycker det är ganska svårt å va jag ibland... men roligt ibland, lite argt ibland, lite lesset ibland... ja det finns ju många känslor och jag har dem alla och vill leva med dem alla, men ibland... eller många gånger önskar jag att jag hade en vägvisare på min axel.
Kram och kärlek
FAP träff
Hej alla som har familjär adenomatös polypos och deras anhöriga, det kommer va möte i mars. Jag har tänkt vara med och genom ILCO försöker vi få ihop en grupp för FAP are. Jag tror det kan ge mycket att bara få lära känna fler i liknande situation. Det kan va en tuff situation många gånger att bära på en sån här sjukdom, men att finna gemenskap ger mycket stöd och jag tror vi kan ha mycket erfarenheter, ideer osv att dela med oss av!
Kram och kärlek!
intressant avhandling
Skolvardagens genusdramaturgi av Anna Öqvist, Luleå – tekniska universitet
En avhandling som handlar om hur feminiteter och maskuliniteter görs i år 5, med ett stort fokus på benämningarna hora och kärring.
I studien får man ta del av den dolda världen i skolan om hur flickor och pojkar gör kön. Hora och kärring är inte bara skällsord utan de har en funktion när eleverna gör könen. De är inte heller bara ett sätt att visa maktrelationer mellan kvinnors underordning och mäns överordning, utan också ett sätt att visa maktrelationer inom könet gentemot varandra.
Flickorna i skolan såg kroppen som ett slags investeringsobjekt som kunde stiga i värde med rätt medel. De bevakade sina egna och andras kroppar som heterosexuellt åtråvärda eller icke heterosexuellt åtråvärda för pojkar. Deras status byggdes på att vara heterosexuellt åtråvärd och ständigt vara i fokus för den manliga blick punkten. De flickor som ansågs som ”mesiga” var de som protesterade mot denna bild av femininitet.
Kan minnas bitar av detta när jag gick i skolan, fast då var det mer på högstadiet och jag var en mes som inte brydde mig om speciellt att vara i den manliga blickpunkten utan mest i den hästliga blickpunkten.
Väldigt intressanta rapporter, avhandlingar och forskningar man kan läsa inom universitetet.
Kram och kärlek!
söndags morgon
http://jonnajinton.se/
och vilka vackra smycken de gör:)
http://www.nordkristall.se/sv/#Scene_1
Är seg idag, träningsvärk sedan ridningen, så jag går lite hjulbent. Jag har så mycket projekt att jag inte vet vart jag ska börja. Brukar få mig lite virrighet då det blir för mycket åsså blir det att jag måste ta en paus å tänka lite.
Eller kanske inte tänka alls en stund.
Lucas fyller 8 år imorgon och vi ska handla åt honom idag.
Jag har tänkt å tänkt, de får ju så mycket tilljul å så och jag gillar verkligen inte konsumtions grejset och att det blir så mycket att saker och ting helt tappar värdet. Men jag kom på att hemma hos oss har han ingen musik i sitt rum och musik är ju fantastiskt,man kan dansa och glädjas - så en liten cd spelare ska han få.
Kram och kärlek!
intressant blogg för häst intresset:)
http://naturligahovar.blogspot.com/
jej:)
kram och kärlek
min meditation
Jag har äntligen börja kunna meditera på ett vis som passar mig. Förr fick jag ingen ro, jag hade inte tålamod att känna mig igenom, att låta tankarna sippra förbi utan att tolka in dem. Men de senaste gånger jag försökt igen har varit fantastiska.
ex
Jag har kanske känt mig upprörd över något, gått och satt mig i en bekväm meditations ställning(som passar mig), blundat och känt de känslor som finns där inne utan tolkning. Tankarna pluppar upp en efter en och kan fastna, men istället för att tillåta det låter jag dem bara fara vidare som ett vattenfall eller snöflingor. Jag sitter där och känner denna känsla tillslut börjar den minska mer och mer, ibland helt och ibland kommer den tillbaka. Men detta ger mig tålamod, för nu vet jag att jag kan meditera(på mitt vis, vet inte om det är så för andra) känna ro och den är fantastisk.
När känslan börjar minska så blir jag mer och mer i nuet, tankarna fortsätter rinna förbi, men de blir tystare och tystare och ibland blir det helt tyst.
Jag öppnar ögonen och hör, ser och känner i nuet. Det är fantastiskt, synen blir klar, hörseln skarp och känslan blir trygg, glädjerik och rofylld.
Ju mer jag tränar desto lättare går det.
Denna meditation för mig från mitt ego mot helheten, mot en större syn på livet.
När jag mår dåligt å hamnar i egot(mitt ord för mitt dåliga mående) så blir jag egocentrerad, jag ser bara det dåliga, tror jag är sämre än andra, känner mig utanför, fulare osv. Allt detta resulterar i ett beteende som är egoistiskt trots att jag inte menar och tänker så då. Men ju mer jag fastnar i mig själv, desto mindre lever jag och desto mer fastnar jag i mitt eget huvud.
Jag kanske inte ser det själv och absolut inte menar det,men jag blir egoistisk då.
Ju mer jag tillåter mig känna utan tolkning eller förstoring, desto mindre egoistisk blir jag.
Jag har symboler och ord för mina två olika tillstånd: ego: en svart klibbig boll som gärna vill fastna på en, som en kardborrboll och man har lurviga vantar.
Helhet(tycker det är vackert ord), min självkänsla och inre jag symbol: en solliknande energifull, skinande boll som sprider energi och värme.
Jag skiljer på ego och inre jag, men inre jag är helheten, vi är alla allt och inget liksom.
Jag läste en intressant undersökning som visade på att psykiska sjukdomar kan uppstå av egocentrering, alltså då man är deppad, har ångest osv så länge å så starkt att man utvecklaren sjukdom av det.Men att istället för medecin kunde meditation hjälpa mycket mer.
Intressant
jajjamen det tycker jag:)
och jag känner att detta är bra för mig, så jag fortsätter med det:)
Passar alla? Förmodligen inte(som vanligt alltså).
Finns an massa vägar till mål i livet,gäller att hitta sin egen och det är fantastikst:)
Andra saker som får mig glädlefull:
HÄSTAR o ja!
Vackraste djuret i mina ögon och en individ som för mig närmare nuet.
Som den svarta damen jag red igår.
kram och kärlek!
råttan virre:)
Så nära slutet av hårfärgningen av dreadsen.... men alltså det är inte lätt å färga dreads alltså....
Ska på "uppdrag" fota travhästar på fredag till mina kommande tavlor åsså RIDA på hästen Tessan som jag fastnade för sist... få se om hon å jag trivs ihop, längtar!!!!
kram å kärlek
ps jag har inte glömt tavlan till dig heller Marina, hör gärna av dig igen och om du har ett favvofoto på honom, så får du gärna maila det på facebook eller min mail: t_dicklen@hotmail.com
jippi äntligen klar!!!
Även om det ser enkelt ut med layout, loggor osv så vet jag nu vilket arbete det är bakom, fast när man lärt sig och hållt på ett tag lär det ju gå av bara farten. Jag glömmer ju bort en hel del mellan gångerna jag använder programmen. Så därför tänkte jag nu fortsätta med Håkans logga, ja eller företaget han har... så man håller minnet friskt liksom och präntar in det hela lite... Dessutom är det ju så kul!!! När man väl kan!
Tack och lov för mig själv som lyckades sänka mina höga hinder för min egen tro på mig själv.
Jag är jäkligt duktig bara jag tror på mig själv!
Så här kommer lite förhandsvisning på det jag gjort... nu kan de som går kursen efter mig få lite tips på hur det kan se ut... för det fanns då inget speciellt då jag googlade runt. Kom mest till min egen blogg när jag googlade på både utställnigs teknik osv...
Analys biten är inte någon speciell layout för den skulle vi bara skriva egentligen.
Så det va det puh... nu är det ba å invänta betyg... längtar och hoppas jag klarar det!
Håller som sagt på att försöka färga till min egen färg... men va tusan va trist jag känner mig i den... så jag slingar lite blont igen, inte lika blont som innan men mer än gråblont iallafall. Sedan ska jag virra ihop dreadsen lite mer, de börjar spreta lite väl mycket nu...
Men detta får bli efter dansen ikväll...
Jo jag å min kontaktperson ska åka å dansa lite afrikansk dans... gud är så nervös att jag håller på å dö... har inte dansat på flera år... så det är dags.
Kommer väl säkert va som en riktigt stel å klumpig individ bland alla de andra å känna mig som idioten nr ett, som jag alltid brukar i nya situationer, men kommer garanterat va kul och jag kommer säkert inte ångra att jag åkte dit.
Kram och kärlek
Här sitter jag å leker...
pluggeli plugg
Har skaffat mig en kontaktperson genom öppenvården, som jag kan prata och umgås med lite då och då. Det behöver jag, eftersom jag lätt drar mig undan när jag finner det tufft i min livssituation. En person att vända sig till med allt man har på hjärtat. Stort tack till samhällets medmänsklighet:)
Håller på att fixa tillbaka håret till min egen färg, som jag knappt veta vad det är för färg... ser liksom lite råttfärgat ut... men men. Bara det att jag köpte för lite till dreadsen, så jag har lite fläckiga dreads nu. Tagit ut fyra dreads för lugg oxå och trivs i både färg å hår.
Drömmer vidare på mina hästdrömmar. Ingemars syster ska få en häst(hon är vuxen) och vi kanske kommer fixa i ordning stallet deras mor å far har på gården. Gu så kul, jag älskar det å kan knappt bärga mig.
Dax att lägga barnen nu.
Kram och kärlek!
Jag vet att jag haft med detta foto förut, men det var ett tag sen, kan bli lite påmind om att våren snart kommer:)
Lite filmeri
The skin I live in: http://www.imdb.com/title/tt1189073/
Temple Gradin; http://www.imdb.com/title/tt1278469/
Secretariat: http://www.imdb.com/title/tt1028576/
Littlemiss sunshine: http://www.imdb.com/title/tt0449059/
A beautiful mind: http://www.imdb.com/title/tt0268978/
The Beaver: http://www.imdb.com/title/tt1321860/
Black snake moan; jaha nu blidde det nåt cp fel här med så jag kan inte länka...
Nåja är sent och börjar bli grötig i huvudet, gillar så många fler filmer, speciellt när något tankesätt går igång i mig då är det en bra film, även om jag blir arg osv.
Kram och kärlek
Inte så dumt ändå
Har lite stress ångest över skolarbetet, har två grejer kvar att göra och utställningstekniken är svårast. Jag tycker det är roligt då jag gillar museum, men min självkänsla och mitt självförtroende vill gärna bygga hinder så jag försöker att låta bli att lyssna på de tankar som säger att jag är sämre än andra på detta. Jag tror att det är min mamma som introducerade mig i att gilla museum, antikt och allt sånt. Har massa minnen av gamla kyrkor, slott och museum även fast jag vet att jag var liten då vi åkte runt. Det var inte nöjesparkerna som jag minns så mycket från barndomen utan mer museumen. Kanske oxå det som gjort att jag gillar att måla.
Nu har det gått två veckor sedan jag låg inne och jag har märkt en sak med smärtstillandet man får då man har ont som en idiot ibland. Det är inte bara en förskjutning på smärtan utan även känslolivet. Har fått tradulan utskrivet ibland som nu sist och jag har alltid en känslomässigt ström dagarna efter sista medicin dosen. Även smärtan kan kännas mer dagarna efter innan kropp och knopp återhämtat sig. Nu börjar jag känna mig i balans igen, puh. Så jag kan inte säga att jag gillar biverkningarna av smärtstillande, men när man har så ont som man har vid tarmvred eller efter operationer... gosse då är det en befrielse.
Nä nu ropar Ronja, så nu ska jag gå å bygga nåt säger hon.
Kram och kärlek.
irritations bearbetning...
kram och kärlek!
jag å min legolampa:)
grrrr....
SKit header!!!
Så puh, bort med lite ilska och tänka på nåt roligare...
Vi ska fixa barnens rum så fort vi har råd och har planer på att dela av Lucas rum, så han och ronja bor ihop. Vi ska köpa bokhyllor att dela rummen med och gardiner att hänga från taket, så man kan dra för och en massa till.
Sedan ska jag bygga ett dockskåp av en bokhylla till linnea... så himla sköj det ska bli.
Dax att börja måla till inlämning för ansökan konshögskolan med. Ska se om jag kan komma in där, om inte ska jag iallafall måla vidare på mina ideer.
Nä... nu ska jag göra nåt annat.
Kram och kärlek!
äntligen klar
Iallafall tänkte jag lägga upp ett foto på min målning till farmor Annelie på Donnan. Jag har ju denna passion för hästar och funderar på att satsa lite på att måla travhästar osv.
lite suddigt foto kanske men nu hänger den snart på annelies vägg...
Kram och kärlek!
Sjukhusresa å lite drömmar
Blidde en väldigt lugn jul för oss. Har haft problem med magen ett tag och hamnade på akuten med tarmvred. Hade inte kunnat sova pga smärtorna på natten innan och under dagen satt jag på universitetet och pluggade med en spänd min för att dölja smärtan. Knoppen var alldeles mörklila och det kom bara blod i påsen. När skoldagen närmade sig slutet skakade jag i hela kroppen av att det gjorde så ont. Jag ringde Ingemar och berättade att jag funderade på att gå till akuten som ligger intill universitetet. Han höll med ifall jag kände så. Jag varndrade fram och tillbaka mellan buss och akut dörr säkert fem gånger. "Okej, jag går dit..." "Men nä, tänk om jag ba få sitta där åsså går det över..." " Nä, jag väntar lite till, vill ju helst va döende innan jag åker in där..." "Fast aj, det gör ju himla ont alltså... faan pallar nog inte mer smärta nu och kroppen skakar ju... när åt jag senast... jag går dit" "Nä, jag klarar mig, de kommer tycka jag e jobbig bara..." "aj... sluta gö så ont då tamrjäkel! okej jag går in..."
Nåja jag gick in och tur var att det ba va jag där, ingen vill nog dit i onödan så nära jul. Jag har aldrig sett hur randiga mina jeans ser ut förut. Smärtan gjorde att jag verkligen blev uppmärksammad på små saker för att koncentrera mig på nåt. Man kan ju säga att smärtan verkligen gör att man lever i nuet. Fast alltså jag önskar verkligen att jag inte hade en sån seg kropp å skalle... tänk om man ba kunde tuppa av istället.
Nåja, jag låg nån dag sådär och sedan på fredagen tog jag permis för att testa va hemma och det gick hyfsat, å än är jag hemma... iallafall inte på sjukan. Ont gör det lite än, men hanterbart.
Rolig läkare var det där, han gick runt med en tomte i fickan å sa: " vet du om att det är jul imorgon?"
Till varenda patient, haha han ville väl skynda på läkningen lite. Jag gillade honom iallafall.
Drömde om Jhonny Depp i natt. Han jag och Sussi tittade på minimello... ett barnprogram på svt barnkanalen som är som melodifestivalen fast med designade toarullar. Vi skulle ställa upp där tillsammans som grupp och sjunga. Oerhört seriöst i drömmen, men alltså hahaha va det inte är det när man tänker efter då man vaknar.
Drömde att jag var en poliskvinna med två vovvar en gång med. Hundarna smet och ena blev överkörd flera gånger av tåget. Jag blev förkrossad, men då kom en vän eller vad det var och la handen på min axel å sa: Det är skitjobbigt sånt här, men nu är det dax att du bygger frammåt.
Vaknade med en sån stark känsla av de trygga orden efter det. Sant, det har vart jobbigt men nu är det dax att gå vidare...
Har haft väldigt jobbiga drömmar ibland, kan drömma om sexuellt utnyttjade barn osv som jag ba vill hjälpa men aldrig lyckas med. Ibland drömmer jag om maskar som kryper under min hud, som jag får dra ut, eller att jag tappar ögat och försöker stoppa in en tennisboll istället. Smärtan kan jag känna med.
Men nu den senaste tiden har jag även kunnat styra mina drömmar när jag väl inser att det är en dröm. Va ute och red i drömmen och tänkte nu jäklar ska jag njuta av detta.
Hade en sån där dröm där nån bara vill hålla kvar mig och ville strypa mig, jag blev skiträdd, men tänkte tillslut: " Gör det då, jag är inte rädd!"
Personen fortsatte, men jag var inte rädd, sedan dog jag ju givetvis inte heller utan fick en utanförkroppen resa i drömmen. Vaknade och tänkte: Faan jag hade ju velat upplevt det på riktigt. Inte strypningen förstås, men utanför kroppen upplevelsen.
Följde med Ingemars mor och hans syster idag och träffade hästar. Hans syster skulle få en häst och helt plötsligt fanns det en till mig med. Jag vill, Jag vill, jag vill!!!!
Hästar betyder så otroligt mycket för mig! Tankarna började snurr, men logiken kom in...
Så såg hon ut!!!
Kram och kärlek!
